Det här brevet är från en norsk mor till sin son...
Käre son!
Bara skriver några rader så att du vet att jag lever.
Jag skriver sakta för jag vet att du inte läser så snabbt.
Du kommer inte att känna igen dig när du kommer hem för vi har flyttat.
Jag kan tyvärr inte ge dig den nya adressen, eftersom den förra familjen tog med den till sitt nya hus för att slippa byta adress.
Lite om din far.
Han har fått nytt jobb.
Han har nu 500 man under sig.
Han klipper gräset på kyrkogården.
Det finns en tvättmaskin i vårt nya hus men den fungerar inte så bra.
Förra veckan stoppade jag 14 skjortor i den , drog i snöret och sedan dess har jag inte sett dem.
Din syster fick barn i morse.
Jag har inte fått reda på ifall det är en kille eller flicka, så jag kan inte säga ifall du blev morbror eller moster.
Farbror Olof drunknade i ett whiskyfat på Oslos bryggeri för en tid sedan, några arbetare hoppade i för att rädda honom, men det gick inte.
Han slogs och kämpade för att stanna kvar.
När vi kremerade honom brann han i tre dagar.
Din far drack inte mycket i julas.
Jag hällde en burk med motorolja i hans ölsejdel.
Det höll igång honom tills nyårsdagen.
Jag och din far var hos doktorn i torsdags.
Doktorn satte rör i munnen på mig och sa till mig att inte prata på tio minuter.
Din far erbjöd sig att köpa röret.
Det regnade två gånger förra veckan.
Först i tre dagar och sedan i fyra dagar.
I måndags var det så blåsigt att en av våra hönor
la samma ägg fyra gånger.
I går fick vi brev från begravningsentreprenören som
bad oss att betala sista delen av mormors begravningskostnad,
annars hotade han med att gräva upp henne.
Din älskade mor.
PS. Jag skulle ha skickat 100 kr, men tyvärr hade jag redan klistrat igen kuvertet. DS.
