amandas blogg

Hv3

I morse började vi med religion där alla skulle ha fixat en låt med ett budskap och så skulle man spela upp den för klassen och berätta om vad den betyder och varför du valde den och så.. (Jag hade ju såklart glömt läxan.. men det är en annan femma..) Det var flera i klassen som öppnade sig ordentligt och spelade upp låtar som de förknippade med släktingars död och så.. När lotte spelade upp Som en bro över mörka vatten som spelades på hennes farfars begravning brast det för mig, känslomänniska som man är.. Den låten spelades nämligen även på min farfars begravning. Det är helt otroligt vad en låt kan göra med en. Att de kan få ur en så mycket känslor. Jag var inte den enda som satt och torkade tårarna under den lektionen kan jag säga.. Jag tycker det är så starkt och modigt av dem att öppna sig så. Det kan bara bero på en sak och det är att vi har en så jäkla bra sammanhållning i vår klass. Vi är som en familj. Man kan vara sig själv och man kan slappna av. Det är så otroligt skönt. Jag älskar min klass. Det kommer bli en stor saknad efter den efter studenten.

Vad skönt det måste vara att ha sådana vänner. Det är ju så det ska vara när man är med sina vänner.Man ska kunna känna sig så pass bekväm i vänners sällskap så att man kan prata om ALLT. Även sådant som är svårt och jobbigt i våra liv. När min man dog för 4 månader sedan, då fick jag verkligen upp ögonen för vilka som är mina vänner och vilka som inte är det. och jag kan tala om för dig att jag har raderat nästan halva min telefonbok i mobilen. Jag vet att det kan vara svårt att veta vad man ska säga till någon som har det svårt, men det viktigaste är inte att säga något, utan att finnas där. Många försvinner bort för de hade inte räknat med att behöva umgås med någon som är ledsen jämt. Jag har fått höra: Ryck upp dig nu! Hur länge ska du vara ledsen? Nu är det ju läng sedan han dog.

Länge sedan? Det är 4 månader sedan. Och det var mitt livs kärlek och mina tre barns pappa.

Jag blir så rörd och så glad när jag läser om din klass och om gemenskapen ni har med varandra. Var rädd om sådana vänner, Amanda. Och jag hoppas att de är rädda om dig också. För riktiga vänner växer inte på träd. En riktig vän är någon som finns där för oss BÅDE i glädje och i sorg.

Ha det så bra!

Kram från Carina Persson

jag tycker om dig, amanda sigfridsson. för du är en av de bästa vänner jag någonsin haft :)