amandas blogg

Hur kunde det gå så fort.. Från det att vi tog dig till veterinären till nu känns så overkligt.. Tänk att det var så illa med dig.. Aldrig trodde jag att du led.. att du hade ont.. Jag kan inte förstå det.. Du som var så glad och pigg. Du visade inte att du hade ont. Tänk allt du fick gå igenom.. min lilla annie.. alla operationer.. du var så modig. Du var så liten men stark. Jag ville så gärna ta dig med mig hem idag. Att du skulle sitta i mitt knä och vända dig om som du alltid brukade när vi åkte bil och försöka slicka mig i ansiktet.. Jag lovar att jag inte hade brytt mig om din andedräkt...  Inte denna gången... Men du låg där så stilla, där på bordet.. Alldeles stilla.. Dina tassar var så kalla.. Din päls var så mjuk.. Du var så fin.. Jag ville inte lämna dig där.. Jag ville inte det. Jag ville ha dig med mig hem. Och sen skulle vi gå ner till havet och springa som du älskade så.